Du biter fast i mitt skinn.
Flår mig levande.
Fyller mitt bröst så jag blir alldeles stinn.
Mina steg blir trevande.

En destruktiv kraft som skrattar diaboliskt.
Ett överjag så krävande.
Märgen urholkas eoliskt.
Hämmar mitt strävande.

Förlamar, hindrar, plågar – sågar genom ben.
Brottar ner mig på marken.
Bryter av mina fingrar och gör mig klen.
Du etsar dig fast i hjärnbarken.

Amygdala är din kompanjon.
Vi brottas och jag slår tillbaka.
Envisheten ska segra och få fason.
På min ilska ska du få smaka.

Jag hatar dig ditt djävulskap!
Jag ska utplåna dig med min kapacitet.
Putta ner dig i Leviatans gap.
Se dig upplösas till intet.

Aldrig ska jag se dig återvända.
Du ska existera en dag i mitt långa liv.
Likt en dagslända,
ska du vara vara ur ett ovanifrånperspektiv.

Jag krossar dig lätt med min händer.
Jag har så mycket att vinna,
när jag fått dig att försvinna.
Det är då som allting vänder.

 

Text och bild: Nanny Ålander

# # # # # #

mars 10, 2019

Kommentera